pittadosha

Ibland får livet en oväntad vändning på mindre än 1 minut.
Det är svårt när det är som bäst att något ska förändras,
då kan det ju bara gå neråt?
Men en förändring till något man inte vet, det är som ett nytt äventyr.
...och vem älskar inte äventyr?



Snart börjar ett nytt äventyr.
Fast igår så tillät jag mig själv att gråta floder,
och det var ganska skönt det också.
Jag älskar att gråta.

Känslan var att jag inte kommer klara det här.
Men jag vet att jag kommer klara det.
Jag klarar allt.
...Med lite hjälp från mina älskade vänner.

Man blir ju hel tokig av att sitta inne på kontoret hela dagen när man vet hur fint väder det är ute!
Men snart packar jag ihop och beger mig ut på en fika i solen!

Jag har dock två förslag som jag tänkte lägga fram till cheferna!
Nr 1. Varma länder har ju siesta för att det blir för varmt.
Sverige borde ha Siesta/jobbförbud dom få gångerna solen kommer fram på året.
Nr.2 Flytta kontoret ut till Skärgården!
Håll tummarna för mig! ;)

Kladdade ihop en färginspiration!
That´s my hardcore therapy!

Härlig dag med jobb & gym. Kommer hem till mor & far. Då sitter farsan och lirar förfullt på flygen.
Mamma sitter på vardagsrumsgolvet och målar stolar. Fullrulle. And I love it......

 
Senare på kvällen sitter vi och diskuterar det senaste från Nyhetsvärlden, Göteborgarna sprider knark b.l.a
Brorsan snappar upp ämnet och säger stolt och bestämt " jag knarkar inte, men jag snarkar"
Alla har vi våra laster! :)

 
Ikväll ska jag nog ta en helkväll på golvet med mina kompisar Färgklutten, Långjohnpensel & The duken!

     
Den bortglömda konstformen...Jag hade helt glömt bort den och idag satt jag på jobbet och tänkte på den!
Den fina. Jag hade glömt bort den så grovt att jag inte ens kom ihåg vad konstformen hette.
Jag tänkte och tänkte kubism, abstrakt, surrealism, expressionism, manga sedan kom jag på det!
POP ART!
Mer sådant ett tag nu!

...vilket inte var fallet idag då det är grått & regningt, a.k.a MYSVÄDER.
Klockan är 08.00, jag sitter på jobbet och har fått dagens första skratt, utan att ens prata med någon.


Några minuter tidigare:
Jag springer till bussen ( vilket jag sagt att jag aldrig ska göra för att det kommer alltid en buss till, en stund senare ) men jag sprang iallafall, hoppade in i bussen som en superkvinna/höjdhoppare.
Bussen är proppfull och alla klämmer ihop sig så där mysigt nära som bara svenskar tycker är obehagligt.
Framför mig sitter en man med rullator, hans utseende påminde om han i ringaren i notre dame, förlåt people men det är bara för att ni ska få en bild hur han såg ut, inget illa menat. Han satt med en ilsken mördarblick och stirrade upp mot mig. Jag stirrade tillbaka lite lätt men han vänder inte bort blicken. Jag kollar bort. FAN han vann. Jag ger mig inte och stirrar en gång till, FAN han vinner igen. Nu släpper han mig inte ur sitt sikte. AAhhOoohh. Jag små kikar åt hans håll och han släpper mig verkligen inte. Vilket jag av någon anledning ( klockan är tidigt, vad vet jag ) men jag börjar le och tycka det här är väldigt roligt. Men jag kan ju inte le rakt upp i hans hatiska tillvaro så jag vänder mig om. Men då står jag och ler ut mot hela folket i bussen, av ingen anledning. Vilket är fantastiskt och folk trodde nog jag var lite knäpp. ( om du inte visste det så gör man nämligen inte så, man kan uppfattas som mentalt rubbad ) Men lika glad för det är jag.... Nu tänker jag fortsätta att njuta av min perfekta dag. Vilket det är idag! Det kommer bli sol, när jag bestämmer mig för att sluta jobbet. Det är bara så det är!