pittadosha

...vilket inte var fallet idag då det är grått & regningt, a.k.a MYSVÄDER.
Klockan är 08.00, jag sitter på jobbet och har fått dagens första skratt, utan att ens prata med någon.


Några minuter tidigare:
Jag springer till bussen ( vilket jag sagt att jag aldrig ska göra för att det kommer alltid en buss till, en stund senare ) men jag sprang iallafall, hoppade in i bussen som en superkvinna/höjdhoppare.
Bussen är proppfull och alla klämmer ihop sig så där mysigt nära som bara svenskar tycker är obehagligt.
Framför mig sitter en man med rullator, hans utseende påminde om han i ringaren i notre dame, förlåt people men det är bara för att ni ska få en bild hur han såg ut, inget illa menat. Han satt med en ilsken mördarblick och stirrade upp mot mig. Jag stirrade tillbaka lite lätt men han vänder inte bort blicken. Jag kollar bort. FAN han vann. Jag ger mig inte och stirrar en gång till, FAN han vinner igen. Nu släpper han mig inte ur sitt sikte. AAhhOoohh. Jag små kikar åt hans håll och han släpper mig verkligen inte. Vilket jag av någon anledning ( klockan är tidigt, vad vet jag ) men jag börjar le och tycka det här är väldigt roligt. Men jag kan ju inte le rakt upp i hans hatiska tillvaro så jag vänder mig om. Men då står jag och ler ut mot hela folket i bussen, av ingen anledning. Vilket är fantastiskt och folk trodde nog jag var lite knäpp. ( om du inte visste det så gör man nämligen inte så, man kan uppfattas som mentalt rubbad ) Men lika glad för det är jag.... Nu tänker jag fortsätta att njuta av min perfekta dag. Vilket det är idag! Det kommer bli sol, när jag bestämmer mig för att sluta jobbet. Det är bara så det är!